jockessyrra

Jag ogillar att vara förvirrad extremt mycket. Ni som känner mig vet att jag är en person som vet vad jag vill och ser till att det händer, det är liksom ett ganska utpräglat drag hos mig. Även om jag mer och mer börjar undra om det håller på att blekna. Hoppas inte det. Tänker inte låta det hända.

Hur som helst så har jag lite att fundera på just nu. Jag var dum nog att slänga iväg några studieansökningar när det var sisådär 1 timme kvar på ansökningstiden. Tyvärr kom jag in på båda sökta utbildningar och ja ni fattar. Förvirring. För er som bryr er (gissar att ni gör det eftersom ni läser min blogg) gäller det kriminologi (mm en av su's mest populära kurser, don't ask hur jag kom in) och audionomprogrammet på KI. Jag hörde mig själv tacka ja till sistnämna när de ringde men jag vet inte om det blir så. Ska tydligen träffa dem på måndag kl. 9.   Men jag vet inte vad jag vill. Tycker om mitt liv som det är nu, och det har tagit lång tid att hitta hit. Jag har ett bra jobb på Swedbank i en bra och stimulerande miljö, cash på kontot, möjlighet att utveckla min nya dyra hobby, perfekta arbetstider för Baloo. Ja jag känner mig ganska trygg i min tillvaro och i mig själv, trots vissa elaka tankar som sällan lämnar mig. Jag skulle inte säga att jag är rädd att överge tryggheten, men den är så svår att hitta. Som när man står i provhytten med en alldeles för dyr klänning eller sitter på en lyxrestaurang och allt annat känns rätt så bra, man stannar kvar så länge man kan, för känslan skull.

Hade ett samtal om att grunda sina beslut på enbart känslor. Jag funderade ett långt tag för jag vill tro att man kan grunda ett beslut enbart på förnuft eller klokhet, men hur man än vrider på saker så grundar man ju sina beslut på en känsla inför något, men sen kan man ju välja att lyssna på olika typer av känslor. Blablabla. Aktoriserad Babbelbjörn kanske vore nåt. Alex?

Äh skit också, nu kom visst orden slut, återkommer.






Kent på hög volym hjälper.