Tisdag, sjukdag nummer 2.

Jag är hemma, sjukskriven, blä blä blä. Jag längtar tillbaka till mitt jobb och mina härliga kollegor. Jag vill och ska bli frisk fort långt innan Madeira och Småland. Nåja det är 4 dagar tills vi åker till Småland och lämnar Baloois men men jag ska iallafall bli frisk, point taken?

Det är fett tråkigt att vara hemma och Baloo tycker det är märkligt när matte ligger och snorar i sängen mestadels av dagarna.. Men det känns som jag inte har någon eller iallafall inte så mycket feber idag så det går åt rätt håll!

Det tråkigaste av allt med att vara hemma är att det känns som tiden går såå långsamt tills bejby kommer hem. Gud vi kommer ha det så bra på vårt lyxhotell med 5 stjärnor om exakt en vecka minus 5 minuter, för då landar vi nämligen. Lagom till lunch. Tycker det är rätt skönt att resa tidigt så kan man ligga och sola med en drink i handen resten av den dagen, inga krav alls och sen när man börjar piggna till efter resan leta upp en härlig restaurang för resans första middag där kan man göra upp storslagna planer för resten av resan.. Åh som ni kanske förstår tänker jag inte på något annat just nu.. :-D Vi är verkligen värda den här semstern, särskilt Johan som bara tog en veckas ledigt i somras, men han är så duktig min kille. Det är väldigt roligt att folk börjar dra i honom nu och att han får en fet löneförhöjning utan att ens be om det, bara för att de är rädda att förlora honom...
Keep up the good work darling!

Gah hur mycket snor får det plats i en näsa egentligen, jag är väldigt sällan såhär förkyld, det brukar alltid sitta i halsen för mig men då kan man ju iallafall jobba och fungera hyfsat normalt, bara utesluta träning men nu, herregud nu ser man ju sjuk ut också, mina gulliga grannar som älskar Baloo över allt frågar hela tiden hur jag mår så jag gissar att jag ser lite eländig ut när jag tvingar mig ut med voffen (med blandad framgång för övrigt, igår snurrade det så jag höll på att svimma, men idag kändes det lite bättre) Så nog är jag på bättringsvägen, ja jag är fett optimistisk jag vet ;-)

Det är helt klart en prövning för nerverna att inte göra något av allt det som ska fixas och inhandlas innan resan, jag försöker att inte tänka alltför mycket på det för då blir det för jobbigt.. Tur att jag har en cool och världsvan kille som håller mig stadigt på jorden.

Nu blev jag avbruten av massa prat på msn, så det här får duga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback