jockessyrra

Igår hade jag en urusel dag på jobbet, kanske låter märkligt men jag hade verkligen ingen lust med någonting. Idag hade jag en usel (inte urusel) dag på jobbet. Varken Julia eller Emil som annars får mig att skratta hela dagarna hade någon vidare framgång. Jag känner mig bara hopplöst uppgiven, för hur jag än gör så är det höst nu, snart vinter. Mörkt kallt och jävligt. Jag hatar vintern, jag klarar inte av att frysa det för ont i hela kroppen. Visst en veckas snö och kallt kan vara mysigt men när man vet att det varar i ett halvår så önskar jag inget annat än att jag inte var född här. För det är ju verkligen så, även om jag vet att jag vill flytta från iskalla Sverige och allt vad det innebär så är det ju ingenting som händer på en vecka, eller månad, eller ens år. Frustration. Elände. Känner mig inte deprimerad eller nåt sånt, ni vet de berömda höstdeprissionerna som alla talar så mycket om. Nej jag är bara trött på att vara trött på. Somliga säger att man har tråkiga perioder ibland men att man får leva sig genom det med. Det låter väl.. ja jag vet faktiskt inte hur det låter, varken vuxet, klokt eller vist tycks passa in. Jag tycker mest bara att det låter korkat, visst man kan ju inte packa och dra varenda gång man har en dålig dag men å andra sidan tycker jag att man är skyldig sig själv att vara ärlig mot sig själv och försöka komma på vad man inte trivs med i sin tillvaro och försöka göra något åt det för att man ska trivas bättre. Inte en jävel tackar dig för att du "lever dig genom tråkiga perioder".  Ja jag skriver om hur JAG känner om vad JAG tycker, men for fuck sake, det är MIN blogg och du måste inte läsa om det inte passar din jantesvennelivsstil. Hmm undrar just vad de orden kom ifrån.. Nej jag är inget fan av det svenska dåliga samvetet, återigen vem fan tackar dig.

Men just precis nu vet jag faktiskt inte vad det är som får mig att inte ha någon arbetslust/träningslust/shoppinglust ingen lust alls med i princip nåt men jag hoppas I figure it out. Så tills dess får jag väl tvinga mig igenom arbetsveckan, det är ju iallafall halvtid i morgon, snaart helg. Ironi.

Nu börjar mamma vibba och ha sig, så här lär inte bli mer skrivet.